Kort om LIF-RBK

Onödigt spännande var det någon sm konstaterade efter matchen och så var det. Det är helt klart oerhört skönt att vi får tre friska poäng, men mindre bra att det ska bli så spännande i slutskedet. De där förbaskade tio sekunderna i Umeå har gjort att man har hjärtat i halsgropen när det närmar sig slutsignal.

Nu vill jag att vi vinner med 8-0 eller nåt så man kan käka sina popcorn i lugn och ro och inte krampaktigt ta tag i första bästa löst hängande kroppsdel som man hittar på med handen i byxfickan. Det gör för ont helt enkelt...

Har ni lagt märke till matchens knatte någon gång? I dag var det min uppgift att kolla läget med honom inför match. Höll så när på att glömma av det men hastade ner och pratade lite med honom minuterna innan han skulle in på isen. Allt var iofs lugnt och hade fungerat bra. Det jag ville ha sagt kring det var att det måste vara en stooor upplevelse för en killa i elva-tolvårsåldern att åka in med spelarna i a-laget och hänga med dem i introt, åka ner till målburen och höra snacket för att sedan avsluta med att hälsa på domare och lagkaptenen i motståndarlaget.

Träffade grabbens pappa efteråt och han berättade att sonen varit i det närmaste lyrisk. Rätt häftigt faktiskt. Det är väl alla leksingars högsta dröm att någon gång få dra på sig tröjan och åka in i arenan inför tusentals åskådare?

Avslutningsvis. 4800 i publiken! Det är nästan lika många som i alla de andra HockeyAllsvenska arenorna tillsammans... Det är förresten en bit över tusen fler än vad det publika jumbolaget snittar i Elitserien också.

Korv istället för mackor på pressläktaren. Helt ok om man slapp det där fågelfröbrödet...

Lårkaka på Juha Lind. Verkade inte alltför allvarligt, men kan bli tufft att få med honom till matchen mot Malmö.

(Hade skrivit Mora istället för Malmö har ovan. Rättat det nu. Freudiansk felskrivning?) =)

Avlsutningsvis, avslutningsvis. God natt!